09 maj, 2010

Fishtank
Andrea Arnold
*****
Femtonåriga Mia (Katie Jarvis) har växt upp utan pappa. När mamman tar hem en kille som bryr sig om hela familjen - mamman, och två döttrar - faller alla för honom. Han har också fallit för familjen verkar det som, han är generös och ömsint, tar med dem på utflykt och jag tror att han verkligen bryr sig. Men i fyllan ligger han med Mia och efter det försvinner han. Han inser nog själv att han gjorde fel, och jag tror inte det var hans uppsåt från början då han var ihop med mamman. Mia spårar upp honom och hittar en fin villa med fru och barn. Allt det hon själv inte haft; trygghet, familj, fina saker, men framförallt en pappa. Besviken och förvirrad av hans dubbelliv kidnappar hon hans dotter - som hon själv önskar att hon var - och först efter att den lilla flickan nästa drunknat låter Mia henne springa hem. Filmen slutar med att hon skaffar sig en ny början och åker iväg med en mer jämnårig kille till Wales.
Bra bild, manus, musik, dialog, hela intrycket känns äkta och välregisserat. Inga onödiga spänningsscener fast den är ändå spännande, komisk utan att vara fånig, engagerande utan vara patetisk.
Många svenska namn i teamet vilket kan bero på att ljudet spelades in i Roy Anderssons Studio 24.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar