05 maj, 2010

Att dyrka män. Flytta, vänta, åsidosätta alla annat för en man. Om det handlar båda de här två romanerna jag läst de senaste veckorna. Ruth Prawer Jhabvala  (även känd som manusförfattare till bl.a. Howards End)  skriver i sina nio noveller om flickor som dyrkar män. Ofta indier. Ofta konstnärer, politiker, pianister, filosofer, män med en ideologi kvinnorna kan anamma. Eller rättare sagt, det är ideologierna, inte männen kvinnorna vill åt. Liksom i Karolina Ramqvists roman "Flickvännen" är det livsstilen - i det fallet att vara ihop med en gangster - som kvinnorna tillber, och de hade aldrig valt den mannen om han inte representerat en ideologi. Männen blir små, så obetydliga att de inte ens behöver närvara i berättelserna, och kvinnorna och deras tankar tar all plats. I Ramqvists berättelse finns mannen bara med på bokens sista sida då han kommer hem, och inte ens då får vi se hans ansikte så obetydlig är han. Medan flickvännens tankar fyller varenda sida och är så viktiga att det till och med antecknas varje gång hon torkar av diskbänken med "speciella servetter för rostfritt stål". I Jhabvalas noveller är männen frånvarande, i sina ateljéer, på turnéer och resor, medan det är kvinnornas känsloliv som utgör berättelserna. Starka kvinnor, säger Flickvännen. Gopis, säger en av Jhabvalas karaktärer. Hursomhelst fängslande, lättlästa, roande, välskrivna kvinnoskildringar som jag rekommenderar.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar