16 april, 2010

Män som hatar städning förtjänar ingen sambo

Författaren Nina Björk skriver i DN att  det är bra att vara hemma mer med barnen. Jag älskar allt Nina Björk skriver och är alltid benägen att hålla med. Hon är min personal-feminist; som andra har en personal-shopper som hjälper dem välja kläder så litar jag på att Nina kollat upp och vet i vilken sorts feminism jag ska klä mig.
Alltså:
Jag tycker också att vi ska vara mer med barnen.
Självklart. Nina är klok.
Därför bekymrar det mig att Nina blev uppsagd från DN. Visserligen jobbade hon deltid, visserligen fanns hon vad jag såg under min tid där inte på plats på redaktionen utan jobbade hemifrån Lund. Vilket jag kan tycka var synd för det bidrar till redaktionens tankevärld om alla finns på plats - särskilt då en sådan tänkare som Nina. Under de första dagarna av min praktik på DN Kultur vände jag mig om med hjärtat på väg mot halsen varje gång jag såg en mörkhårig tjej och viskade frågande till närmsta redaktionsmedlem "Är det hon? Är det Nina Björk?" Tillslut sa en redaktör att henne skulle jag inte få se för hon fanns inte där. Vad konstigt, tyckte jag, hon är ju fast anställd. Då svarade han att, Det är mycket som är konstigt här. Och så förstod jag att alla kanske inte gillade att hon plockade in lönen utan att behöva komma in sina timmar till öppna kontorslandskapet. Öppna kontorslandskap = panopticon helvete. Fruktansvärt påfund tycker jag. Usch. Men ändå tycker jag också hon borde ha kommit dit, det hade Sverige mått bra av.

En gång sattes min artikel på samma sida som hennes. Lycka.

Med anledning av artikeln läste jag även en intervju med henne. Efter allt klokt som blev sagt i intervjun lyste en mening klarare än alla andra: "Vi bråkar inte (om det). Det är jag som städar."

Ninas man städar inte hälften. Hur kan det vara möjligt att hon tolererar det, hur kan han göra så när han har ynnesten att bo med henne? Varför gör de inget åt det? Frågorna hopar sig. Jag fattar ingenting. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar