14 mars, 2010


Kathryn Bigelows film Hurt Locker gav henne en Oscar för bästa regi - den första någonsin till en kvinna. Filmen utspelar sig under kriget i Irak, bland en liten grupp amerikanska soldater. Jag höll på att skriva "pojksoldater"; de är kring tjugo år och har inte börjat sina vuxna liv än. Huvudpersonen har visserligen hunnit skaffa sig en liten son där hemma, med en tjej han inte särskilt håller av, men han har knappast hunnit hitta hur han vill leva eller handskas med papparollen och det halvtaskiga partnervalet. Det känns lite som att killarna valt att åka till Irak som en del när jag var yngre åkte till Israel och jobbade på kibbutz (!). Det låter ju oerhört märkligt idag att vi såg det som ett litet äventyr innan man valde inriktning på universitetet - att hjälpa till att ockupera ett annat land. Men så är det för de här amerikanska killarna. Verkligheten som möter dem är i filmen skrämmande och ibland fruktansvärt blodig, men trots det väljer huvudpersonen att återvända efter en kort vistelse hemma hos tjejen och sonen i USA. Han har blivit beroende av spänningen, känner sig som att det där med att disarmera (eller vad det heter) bomber är något han kan, till skillnad från att hacka grönsaker till middagen och föra en konversation med familjen. Sorgligt val, eller heroiskt? Det sköna med filmen är att svaren inte skrivs på näsan, jag får tänka fritt. Nu ska jag se fler filmer av Kathryn!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar